Varg i Skandinavien : statusrapport för vintern 2006-2007

Abstract

Svensk: Målet med inventeringen av varg i Sverige och Norge vintern 2006-07 var att utreda antal, utbredning och föryngringar av flockar, par och andra förekomster av varg på den skandinaviska halvön, för att därefter presentera detta i en gemensam rapport. I Sverige har länsstyrelserna från och med vintern 2002-2003 ansvaret för inventering av varg i respektive län, medan Viltskadecenter (SLU) ansvarar för den nationella kvalitetssäkringen i form av samordning, utvärdering och sammanställning av länsstyrelsernas varginventeringar. Som tidigare har Högskolan i Hedmark ansvaret för att samordna och kvalitetssäkra kartläggningen av stationära vargar i Norge inom ramen för det nationella övervakningsprogrammet för stora rovdjur (NINA) medan Statens naturoppsyn (SNO) ansvarar för inventering av icke-stationära djur. I samarbete med Finland har en kartläggning av vargflockar i hela Fennoskandia genomförts. Ett stort antal personer och många organisationer har bidragit med rapporter om vargförekomster. Många rapporter har inkommit från fylkesmän, jägarförbunden i respektive länder, Svenska rovdjursföreningen eller genom media. Inventeringsarbetet bygger i huvudsak på spårobservationer på snötäckt mark men andra metoder som radiotelemetri och DNA-analyser har också använts. Majoriteten av de rapporterna har kvalitetssäkrats med hjälp av spårningar i fält. Alla registrerade vargförekomster har klassificerats i en av fyra kategorier: 1) familjegrupper, 2) revirmarkerande par, 3) övriga stationära vargar eller 4) övriga vargar. Det beräknade totala antalet vargar i Skandinavien som presenteras i denna rapport baseras på iakttagelser gjorda under perioden 1 oktober 2006 till 28 februari 2007. Totalantalet vargar presenteras som ett intervall, där minimiantalet utgörs av observationer gjorda av specialutbildad kvalitetssäkringspersonal, medan maximiantalet även inkluderar andra och mer osäkra observationer av vargförekomster. I Sverige inventeras inte kategorin "övriga vargar" på nationell nivå varför antalet vargar i denna kategori har beräknats till 4-16 vargar. Totalt i Skandinavien fastställdes ett vargbestånd på minst 136 och max 169 vargar under vintersäsongen 2006-2007. Av dessa ingick 85-100 vargar i 17 familjegrupper och 28-30 vargar i 14-15 revirmarkerande par. De flesta vargarna (98-121 st.) uppehöll sig helt och hållet i Sverige. Vintern 2006-2007 registrerades i Norge totalt 19-23 vargar, varav 10-12 var fördelade på 2 helnorska familjegrupper, ett revirmarkerande par, 3 vargar i kategorin "övriga stationära" och 4-6 i kategorin "övriga vargar", medan 19-25 vargar uppehöll sig i både Sverige och Norge. Totalt påvisades 16 föryngringar (valpkullar födda 2006), varav 10 kullar föddes i befintliga flockar där föryngring skett även tidigare säsonger. Av de 16 skandinaviska föryngringarna skedde 13 i helsvenska revir, två i revir på tvärs av riksgränsen och en föryngring i helnorskt revir. Av de 136-169 registrerade vargarna totalt i Skandinavien dog minst 8 under loppet av vintersäsongen. I Finland påvisades 38 familjegrupper med totalt 206 vargar under 2006-2007, varav 9 flockar uppehöll sig tvärs över den finsk-ryska riksgränsen, medan de resterande 29 flockarna med sammanlagt 165 vargar höll till inom landets gränser. De flesta flockarna var koncentrerade till östra och centrala delar av Finland.

English: The wolves in Sweden and Norway are members of a joint Scandinavian wolf population. In a combined Swedish-Norwegian monitoring project wolves on the Scandinavian Peninsula were located and counted during the winter of 2006-2007. Following a contract with the management authorities, the Wildlife Damage Center (VSC) at Grimsö Research Station was responsible for evaluating and summarizing the results of the wolf monitoring in Sweden, while the wolf biologists at Hedmark University College were responsible for the monitoring of resident wolves in Norway. Furthermore, cooperative wolf pack monitoring has been carried out in Fennoscandia in collaboration with Finland. The estimated number of wolves in Scandinavia is mainly based on ground tracking on snow, but also by radio-telemetry and DNA-analysis. The estimate was restricted to the period of October 1, 2006 – February 28, 2007. To guarantee the quality of the reports used, the majority have been checked in the field by monitoring project coordinators and authorized personnel with experience of ground tracking wolves on snow. Wolves were classified as 1) family groups (packs), 2) scent-marking pairs, 3) other resident wolves, or 4) other wolves. The results were presented as minimum-maximum numbers where the minimum was exclusively based on field-checked reports, while the maximum also included other reports. A total of 136-169 wolves were estimated on the Scandinavian Peninsula during the 2006-2007 winter. Among these, 17 packs included 85-100 wolves, and 28-30 wolves belonged to 14-15 scent-marking pairs. The majority of the wolves (98-121) were located in Sweden. Of the 19-23 wolves restricted to Norway, 10-12 were members of 2 packs, one scent-marking pair, 3 was classified as “other resident wolf”, and 4-6 were classified as “other wolves”. Areas were utilized on both sides of the national border between Sweden and Norway by 19-25 wolves. Successful reproduction in the spring of 2006 was confirmed in 16 of the Scandinavian wolf territories. Of the estimated 136-169 wolves, at least 8 wolves died during the winter and spring of 2007. In Finland, during the winter 2006-2007, a total of 165 wolves in 29 packs were estimated to have exclusively Finnish territories. In addition, 41 wolves were pack members within 9 territories across the Finnish-Russian border.