Varg i Skandinavien Statusrapport för vintern 2001/2002

Abstract

Målsättningen med vinterns beståndsövervakning av varg har varit att utreda antal och utbredning av flockar, par och annan förekomst av varg på den Skandinaviska halvön, för att därefter presentera detta i en, för båda länderna, gemensamt utarbetad rapport. I Sverige har Viltskadecenter vid Grimsö forskningsstation av förvaltningen haft i uppdrag att koordinera och kvalitetssäkra svensk beståndsövervakning av varg, medan Högskolan i Hedmark haft motsvarande ansvar vad gäller stationära vargar i Norge inom ramen för det nationella övervakningsprogrammet för stora rovdjur (NINA). I samarbete med Finland har en gemensam beståndsövervakning av vargflockar i hela Fennoskandia utförts. Ett stort antal personer och många organisationer har bidragit med rapporter om vargförekomster. De flesta rapporterna har kommit från länsstyrelser/fylkesmenn, jägareförbund i respektive land, Svenska Rovdjursföreningen och från tillfälliga observatörer. Sammanställningen bygger huvudsakligen på fynd av spår på snötäckt mark, men baseras även på uppgifter från andra metoder som radiotelemetri. Majoriteten av rapporterna om varg är kvalitetssäkrade med hjälp av spårkontroll och längre spårningar i fält. Granskning av rapporter om förekomst med hänsyn till tidpunkt och avstånd mellan olika observationer har också varit viktig. Alla registrerade vargförekomster har klassificerats som en av fyra kategorier: familjegrupper, revirmarkerande par, övriga stationära vargar eller övriga vargar. Det beräknade, totala antalet vargar i Skandinavien som presenteras i denna rapport baseras på de upplysningar som registrerats under perioden 1 oktober 2001 t o m 28 februari 2002. Det totala antalet presenteras som ett intervall där det minsta antalet bygger på de rapporter som kontrollerats i fält av erfarna spårare, medan det maximala antalet även inkluderar andra och mer osäkra rapporter om vargförekomst. Totalt i Skandinavien registrerades genom dessa metoder minst 98 och maximalt 114 vargar under vintersäsongen 2001/2002. Av dessa fördelades 74-79 vargar på 11 familjegrupper, 10-12 var från 5-6 revirmarkerande par, 6 tillhörde kategorin övriga stationära vargar, och gruppen övriga vargar bestod av 8-17 djur. Flest vargar, 62-72 individer, hade sitt tillhåll i Sverige. För de "svenska" vargarna var fördelningen 46-48 vargar i familjegrupper, 6-8 vargar i kategorin revirmarkerande par, 4 var övriga stationära vargar och 6-12 i kategorin övriga vargar. I Norge registrerades totalt 13-18 vargar i vinter, varav 9-11 fördelades på 2 familjegrupper, 2 i ett revirmarkerande par, 1 ensam stationär varg och 1-4 i kategorin övriga vargar. 23-24 vargar hade tillhörighet både i Sverige och Norge. Totalt registrerades 10 valpkullar under 2001, varav 6 kullar föddes i redan existerande flockar, medan nya par reproducerade sig i 4 fall. Av de totalt 98-114 registrerade vargarna, återfanns minst 6 döda under vinterregistreringen. I Finland registrerades totalt 14 familjegrupper under vintern 2001/2002, fyra med tillhåll tvärs över den finsk-ryska gränsen, medan de resterande 10 höll till innanför landets gränser. Dessa 10 flockar bestod sammanlagt av 67 vargar. Med ett undantag återfanns samtliga flockar inom de östra och sydöstra delarna av Finland.

English: The wolves in Sweden and Norway are members of a joint Scandinavian wolf population. In a combined Swedish-Norwegian monitoring project, wolves on the Scandinavian Peninsula were located and counted during the winter of 2001/2002. Following contract with the management authorities, the Wildlife Damage Center (VSC) at Grimsö Research Station was responsible for the coordination and the quality of the wolf monitoring in Sweden, while the wolf biologists at Hedmark College were responsible for the monitoring of resident wolves in Norway. Furthermore, cooperative wolf monitoring in Fennoscandia has been in collaboration with Finland. A large number of volunteers and organizations have participated in the wolf monitoring activities. Various County environmental agencies and Hunting associations in both countries, as well as the Swedish Carnivore Association were responsible for most wolf reports. The estimated number of wolves in Scandinavia reported is mainly based on ground tracking upon snow, but also by radio-telemetry. The estimate is restricted to the period of October 1, 2001 – February 28, 2002. To guarantee the quality of the reports used, the majority has been checked in the field by the project, or by personnel with several years of experience of ground tracking wolves on snow. By taking into account the distance and time between observations, different social groups or individual wolves were separated and counted. Wolves were classified as either 1) family groups (packs), 2) scent-marking pairs, 3) other resident wolves or 4) other wolves. The results were presented as minimum-maximum numbers where the minimum was exclusively based on field-checked reports, while the maximum included other reports also. A total of 98-114 wolves were located on the Scandinavian Peninsula during the 2001/2002 winter. Among these, 11 packs included 74-79 wolves, 10-12 wolves belonged to scent-marking pairs, other resident wolves included 6 specimens, and 8-17 individuals were classified as other wolves. The majority (62-72) of the wolves were located in Sweden, and among these the distribution of pack members, members of scent-marking pairs, other resident wolves, and other wolves were 46-48, 6-8, 4, and 6-12 respectively. Of the 13-18 wolves restricted to Norway, 9-11 were members of 2 packs, 2 were a scent-marking pair, 1 was a solitary resident, and 1-4 were classified as other wolves. Twelve wolves Areas were utilized on both sides of the national border between Sweden and Norway by 23-24 wolves. Successful reproduction in the spring of 2001 was confirmed in 10 of the 11 packs. Among the estimated 98-114 wolves, at least 6 wolves have died during the winter and spring of 2002. In Finland, during the winter 2001/2002, a total of 67 wolves in 10 packs were estimated to have exclusively Finnish territories. In addition, an uncertain number of wolves were pack members within 4 territories across the Finnish-Russian border.