Varg i Skandinavien: statusrapport för vintern 1999-2000

Abstract

Målsättningen med vinterns beståndsövervakning av varg har varit att utreda antal och utbredning av flockar, par och andra förekomster av varg på den Skandinaviska halvön samt att presentera detta i en för båda länder gemensam rapport. I Sverige har Viltskadecenter vid Grimsö forskningsstation förvaltningens uppdrag att koordinera och kvalitetssäkra den svenska beståndsövervakningen av varg söder om renskötselområdet, medan Högskolan i Hedmark har haft motsvarande ansvar när det gäller stationära vargar i den sydöstra delen av Norge. Ett samarbete med Finland har genomförts avseende gemensam beståndsövervakning av vargflockar i hela Fennoskandia. Ett stort antal personer och många organisationer har bidragit med uppgifter om vargförekomst. De flesta uppgifter har lämnats av länsstyrelser/fylkesmän, Svenska Jägareförbundet, Svenska Rovdjursföreningen och tillfälliga observatörer. Sammanställningen bygger huvudsakligen på spårrapporter och längre spårningar på snötäckt mark, men andra metoder som radiotelemetri och linjetaxering har också nyttjats. Majoriteten av rapporterna är kvalitetssäkrade med hjälp av spårkontroller i fält. Vid granskningen av rapporter och förekomster har tidpunkt och avstånd mellan olika observationer också varit centralt. Alla registrerade vargrapporter har klassificerats i en av följande fyra kategorier: familjegrupper, revirmarkerande par, övriga stationära vargar samt övriga vargar. Det beräknade totala antalet vargar i Skandinavien som presenteras i denna rapport är baserat på uppgifter registrerade under perioden 1 oktober 1999 till 29 februari 2000. Antalet presenteras i form av ett intervall där minimisiffran baseras på uppgifter som är kontrollerade i fält av erfarna spårare, medan maximisiffran även inkluderar andra och mer osäkra rapporter om vargförekomst. Totalt i Skandinavien registrerades lägst 67 och högst 81 vargar under vintersäsongen 1999-2000. Av dessa var 41-45 vargar fördelade på 7 familjegrupper, 12 vargar härrörde från 6 revirmarkerande par, 8-10 vargar tillhörde kategorin övriga stationära vargar och 6-14 vargar klassificerades som övriga vargar. Antalet vargar med tillhåll enbart i Sverige var 28-39 individer. För de ”svenska” vargarna var fördelningen 8-10 individer från familjegrupperna, 8 från de revirmarkerande paren, 6-7 var övriga stationära vargar och 6-14 tillhörde kategorin övriga vargar. I Norge registrerades totalt 22-24 vargar den senaste vintern, varav 18-19 individer var fördelade på två familjegrupper, 2 individer i ett revirmarkerande par samt 2-3 övriga stationära vargar. Minst 17 och max 18 vargar hade sitt tillhåll både i Sverige och Norge, varav 15-16 tillhörde 3 familjegrupper och 2 tillhörde ett revirmarkerande par. Sex valpkullar registrerades, födda 1999, varav 4 kullar föddes i existerande flockar medan nya par reproducerade sig i två fall. Av det totala antalet registrerade vargar, 67-81 individer, har minst 6 förolyckats under vinterperioden (oktober-april), varför antalet vid vinterns slut var 61-75 vargar. Efter utvärdering av det samlade antalet flockar och revirmarkerande par kan 9-12 ynglingar förväntas under våren/sommaren 2000. I Finland registrerades 10 familjegrupper med totalt 66-68 vargar under vintern 1999-2000. Samtliga dessa flockar hade en östlig utbredning längs gränsen mellan Finland och Ryssland. Sex av flockarna rörde sig uteslutande på den finska sidan av gränsen.

English: The wolves in Sweden and Norway are members of a joint Scandinavian wolf population. In a combined Swedish-Norwegian monitoring project, wolf packs, wolf pairs and other occurrences of wolves on the Scandinavian Peninsula were located and counted during the winter of 1999-2000. Following contract with the management authorities, the Wildlife Damage Center (VSC) at Grimsö Research Station was responsible for the coordination and the quality of the wolf monitoring in Sweden, while the wolf biologists at Hedmark College were responsible for the monitoring of resident wolves in Norway. Furthermore, Fennoscandian wolf packs were monitored in collaboration with Finland. A large number of volunteers and organizations have participated in the wolf monitoring activities. Various County environmental agencies and Hunting associations in both countries, as well as the Swedish Carnivore Association and observers by chance were responsible for most wolf reports. The estimated number of wolves in Scandinavia reported is mainly based on ground tracking upon snow, but also by radio-telemetry and line transect surveys. The estimate is restricted to the period of October 1, 1999 – February 29, 2000. To guarantee the quality of the reports used, the majority has been checked in the field by the project, or by personnel with several years of experience of ground tracking wolves on snow. By taking into account the distance and time between observations, different social groups or individual wolves were separated and counted. Wolves were classified as either 1) family groups (packs), 2) scent-marking pairs, 3) other resident wolves or 4) other wolves. The results were presented as minimum-maximum numbers where the minimum was exclusively based on field-checked reports, while the maximum included other reports also. A total of 67-81 wolves were located on the Scandinavian Peninsula during the 1999-2000 winter. Among these, 7 packs included 41-45 wolves, 12 wolves belonged to scent-marking pairs, other resident wolves included 8-10 specimens, and 6-14 individuals were classified as other wolves. Among the wolves located in Sweden only (28-39), the distribution of pack members, members of scent-marking pairs, other resident wolves, and other wolves were 8-10, 8, 6-7, and 6-14 respectively. Of the 22-24 wolves restricted to Norway, 18-19 were pack members, two were a scent-marking pair and 2-3 were other resident wolves. Seventeen to 18 wolves utilized areas on both sides of the national border between Sweden and Norway. Among these, three packs included 15-16 wolves, and the remaining two individuals were members of a scent-marking pair. Six successful reproductions in the spring of 1999 were confirmed. Four and 2 litters were born in wellestablished packs and new pairs, respectively. Among the estimated 67-81 wolves, at least 6 wolves have died during the winter (October-April), giving an estimated total of 61-75 wolves in late winter. Based on the known number of scent-marking pairs (including intact alpha-pairs in packs) during late winter 2000, a total of 9-12 wolf reproductions are predicted to occur in Scandinavia during the spring of 2000. In Finland, during the winter 1999- 2000, a total of 10 packs including 66-68 wolves were located, all in eastern Finland, along the Finnish-Russian border. Six packs were estimated to have exclusively Finnish territories.