Vis enkel innførsel

dc.contributor.authorSvensson, Linn
dc.contributor.authorWabakken, Petter
dc.contributor.authorKojola, Ilpo
dc.contributor.authorMaartmann, Erling
dc.contributor.authorStrømseth, Thomas H.
dc.contributor.authorÅkesson, Mikael
dc.contributor.authorFlagstad, Øystein
dc.contributor.authorZetterberg, Andreas
dc.date.accessioned2012-09-11T11:29:32Z
dc.date.available2012-09-11T11:29:32Z
dc.date.issued2012
dc.identifier.isbn978-82-7671-880-5
dc.identifier.issn1501-8571
dc.identifier.urihttp://hdl.handle.net/11250/133697
dc.description.abstractSammanfattning: Vargstammen i Sverige och Norge utgör en gemensam population, även om den största delen av populationen återfinns i Sverige. En årlig inventering genomförs under vinterhalvåret på hela den Skandinaviska halvön, och liknande inventeringsmetoder används i båda länderna. I Sverige är Länsstyrelserna ansvariga för insamling av data i fält (snöspårning och DNA prov) i respektive län, medan Viltskadecenter (SLU) på Grimsö Forskningsstation är ansvarig för utvärdering och sammanfattning av resultatet från från varginventeringen. I Norge är vargbiologer vid Högskolan i Hedmark i samarbete med en genetiker från Rovdata (NINA, Trondheim) och Statens Naturoppsyn (SNO) ansvariga för inventeringen. Vidare har ett Fennoskandiskt samarbete etablerats med Finland. Allmänheten, inklusive lokalbefolkningen, jägare och renägare rapporterar också in vargobservationer och bidrar därigenom till den årliga inveneringen av vargpopulationen. Vinterns inventeringsresultat i Skandinavien är huvudsakligen baserad på snöspårning och DNA-analyser av insamlad spillning. Radiotelemetridata, forskningsdata (Skandulv) och data från döda vargar bidrar med viktig information i inventeringsarbetet. Fältinsatsen är begränsad till tidsperioden från 1 oktober 2011 till 29 februari 2012. Förekomst av varg har registrerats på revirnivå och klassificerats som 1) familjegrupper (flockar), 2) revirmarkerande par, 3) övriga stationära vargar, eller 4) övriga vargar (denna sista kategori används i Sverige endast i renskötselområdet, men för hela Norge). Familjegrupper kontrolleras alltid för föryngring. Resultaten presenteras som antal revir inom varje ovanstående kategori, samt som antal föryngringar varje vår. En uppskattning av den totala populationsstorleken, dvs. antalet vargar i Skandinavien, presenteras också. Totalt har 33 flockar och 27-28 revirmarkerande par registrerats under inventeringen 2011/2012. Föryngring har fastställts i 28 av de 33 flockarna. Tre flockar (alla med valpkullar) och två revirmarkerande par påträffades i Norge, 4 flockar (3 med valpkullar) och 3-4 revirmarkerande par återfinns över gränsen mellan Norge och Sverige, och 26 flockar (varav 22 med valpkullar) samt 22 revirmarkerande par återfanns i Sverige. Fem revir klassificerades till kategorin ”övriga stationära vargar”. Det totala antalet vargar i Skandinavien under vintern 2011-2012 uppskattades till mellan 260 och 330 vargar. Den totala populationen visar ingen statistiskt signifikant förändring i tillväxttakt för de senaste 10 åren (medelvärde för tillväxttakt: 14 %). Under perioden 2000-2011 har populationen vuxit från 16 till 60 flockar och par. Två immigrerade vargar (kända sedan tidigare) från den finsk-ryska populationen fanns fortfarande kvar i populationen under vintern 2011-2012, men reproducerade sig inte. Åtta av valpkullarna 2011 har en föräldrar som härstammar från en av de två sentida finsk-ryska invandrade vargarna. I Finland har totalt 14 helfinska revir konstaterats under vintern 2011-12. Dessutom har 10 flockar registrerats med revir på gränsen mellan Finland och Ryssland. Ytterligare 8-16 stationära vargpar har konstaterats i Finland och längs den finsk-ryska gränsen.no_NO
dc.description.abstractSummary: The wolves in Sweden and Norway are members of a joint Scandinavian wolf population, though the majority of the population is found in Sweden. Annual census is performed during winter throughout the Scandinavian Peninsula using similar census methods in both countries. In Sweden, the County administrative boards are responsible for collectingfield data (snow-tracking and DNA samples) whereas the Wildlife Damage Center (VSC) at Grimsö Research Station is responsible for evaluating and summarizing the results of the wolf monitoring. In Norway, wolf biologists at Hedmark University College and a geneticist at Rovdata (Trondheim) in cooperation with the Norwegian Nature Inspectorate (SNO) are responsible for the monitoring programme. Furthermore, Fennoscandian cooperation is established with Finland. A large number of people from the public, including local residents, hunters and owners of semi-domestic reindeers also report observations, thereby participating in the nationwide, annual monitoring of wolves. This winter’s estimate of the number of wolves in Scandinavia was mainly based on snow tracking and DNA-analysis of collected scats. When available, radio-telemetry data, other research data (Skandulv) and data on dead wolves were also used. Active monitoring was restricted to the period of October 1, 2011 – February 29, 2012. Wolf presence was monitored on territory level and classified as 1) family groups (packs), 2) scent-marking pairs, 3) other resident wolves, or 4) other wolves (category 4 used only in the reindeer husbandry area in Sweden, and within thebut the entire country in Norway). Family groups were always checked for the presence of pups. The results are presented as the number of territories within each of the four categores, as well as the number of reproductions each spring. An estimate of the total population size, i.e. the number of wolves in Scandinavia, is also presented. A total of 33 packs and 27-28 scent-marking pars were found during the census 2011/2012. Wolf reproduction was confirmed in 28 of the 33 packs. Three packs (all including pups) and 2 scent-marking pairs were located in Norway, 4 packs (3 with litters born) and 3-4 scent-marking pairs were located across the Swedish-Norwegian border, and 26 packs (litters born in 22) and 22 scent-marking pairs were located in Sweden. Five territories with “other resident wolves” were also found. The total wolf population size in Scandinavia during the 2011-2012 winter was estimated to between 260 and 330 wolves. For the total population, no significant changes in growth rate have been detected for the last 10 years (mean growth rate; 14 %). During the period 2000-2011, the population has increased from 16 to 60 packs and pairs. Two immigrants (known since earlier) from the Finnish-Russian population were still present in the population during winter 2011/2012, but did not reproduce. Eight of the litters born in 2011 had a parent descending from recent finnish-russian immigrants. In Finland, during the winter 2011-12, a total of 14 packs with territory boundaries exclusively in Finland were confirmed. Also, 10 packs had territories across the Finnish-Russian border. In addition, a total of 8-16 resident wolf pairs were confirmed in Finland and along the Finnish-Russian border.
dc.description.sponsorshipOppdragsgivere: Rovdata (NINA), Norge og Naturvårdsverket, Sverigeno_NO
dc.language.isosweno_NO
dc.relation.ispartofseriesOppdragsrapport;6/2012
dc.subjectulvno_NO
dc.subjectSkandinaviano_NO
dc.subjectFinlandno_NO
dc.subjectbestandsovervåkingno_NO
dc.subjectinventeringno_NO
dc.subjectynglingno_NO
dc.subjectpopulasjonsstørrelseno_NO
dc.titleVarg i Skandinavien och Finland: Slutrapport från inventering av varg vintern 2011-2012no_NO
dc.typeResearch reportno_NO
dc.subject.nsiVDP::Mathematics and natural science: 400::Zoology and botany: 480no_NO
dc.source.pagenumber48 s.no_NO


Tilhørende fil(er)

Thumbnail

Denne innførselen finnes i følgende samling(er)

Vis enkel innførsel